Vår bild av Afrika

Egentligen skulle det handla om Mary Ellen Mark här, men när jag var på Fotografiska i går var det en annan sak som fick mig att tänka till: bilden av tredje världen och framför allt bilden av Afrika. Den känns så ensidig ur ett västerländskt perspektiv. Sista dagen under Stockholm Photography Week arrangerades bland annat ett rundabords-samtal med fem internationella kuratorer och redaktörer. En av dem heter Laura Serani och hon är drivande bakom Rencontres de Bamako, en fotofestival i Mali som äger rum vartannat år. Det är bara afrikanska fotografer som inbjuds att visa sina verk under festivalen och jag tror att den har bidragit till att Seydou Keita och Malick Sidibé fått välförtjänt global uppmärksamhet. De här fotograferna berättar inte om krig, katastrofer och svält, Malick Sidibé är numera porträttfotograf men dokumenterade under 1960-talet den optimism som präglade Mali sedan landet blivit en demokrati.
Efter samtalet såg jag VII:s utställning Starved for Attention med bilder några av byråns fotografer gjort på uppdrag av Läkare utan gränser. Här handlade det enbart om svält och undernäring, jag blev besviken. Missförstå mig rätt, det här är skitviktiga frågor, och en hel del av min besvikelse handlade om att utställningen kändes slarvig. Och att det fanns så lite textinformation. Jag ville till exempel veta mer om varför de valt de länder de valt (övervikt på Afrika) och mer om människornas livssituation. Men det som framför allt slog mig var att jag har sett så få västerländska fotografer skildra det positiva med Afrika, ett av få exempel är Francesco Giustis porträtt på de välklädda männen i Society of Entertainers and Elegant People, SAPE, i Kongo-Brazzaville. Jag är nu inte allvetande så upplys mig om ni har fler exempel. Men om det är på det här sättet så skapar det en obalans, som bara fortsätter gynna vi och dem-perspektivet.

Advertisements

About lottaljungberg

Jag är journalist sedan många år, för några år sedan började jag plugga fotografi och flyttade därefter till London för två år sedan för att plugga en MA i fotojournalistik. Efter London, åkte jag en sväng till Västafrika men nu är jag tillbaka i Stockholm. Här kan du läsa om fotojournalistik och dokumentärfoto, ibland skriver jag även om konstfotografi eller journalistik om jag tycker att det är intressant. Jag mixar med egna bilder, för från början var det här en arbetsblogg, och jag har inte riktigt tid att ha två bloggar. För uppdrag eller printar mejla mig på: ljungberg62@yahoo.se. Jag går normalt efter BLF:s taxa.
This entry was posted in photography and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Vår bild av Afrika

  1. Hej Lotta!
    Kul att du såg utställningen och tack för att du delar med dig av dina åsikter. Du har rätt i att det kunde ha varit intressant med en längre förklaring om varför vi valde de kontexterna som vi gjorde. Utställningens syfte är att lyfta en specifik fråga, just undernäring och att den idag inte bekämpas på rätt sätt. Vi valde de kontexter där undernäring är ett väldigt stort problem och där Läkare Utan Gränser jobbar. I den här utställningen har vi försökt gå bort från de stereotypa bilderna av utsvultna barn utan istället ge en mer nyanserad bild av hur den vardagliga kampen mot undernäring kan se ut.

    Vänliga hälsningar
    Robert Höglund
    Läkare Utan Gränser

  2. Göran Ljungbergg says:

    Bra att få avsikten med utställningen förklarad och bra förklaring också! Undrar om det inte vore bra med vanliga bilder av vardagslivet i städer som Bamako och Ouagadougou och andra städer och av byar också för den delen för att få en stabilare bakgrund till vår syn på Afrika. Den bilden präglas just nu väldigt mycket av naturbilder och just bilder av svältande barn och “hela sanningen” är nog större än så. Hur kan en vanlig torsdagkväll te sig i Mopti och Bobo Diaolasso, t ex? Skulle tro att bilddokumentation om detta ger rikare bakgrund än andra typer av dokumentation.

  3. anna ljungberg says:

    För några månader sedan såg jag en dokumentär på TV om en västerländsk fotograf i Afrika. Jag tror det var Kongo, där han reste runt. Han sa, som jag förstod det, att det var lättare att sälja bilder från Afrika i Väst om de handlade om fattiga människor. Han föreslog därför de människor han träffade som fotograferade, att de skulle fota mer bilder av fattiga för att få sälja. Kanske missuppfattade jag honom. Men det är det ju å andra sidan känt, att det är jobbigt att ta till sig något,som inte stämmer med den bild vi redan har av hur saker och ting ligger till och vi uppfattar det ju så att det är fattigdomem, som är det dominerande i Afrika Samtidigt är det ju så, att om innehållet i bilderna från Afrika bara återger fattigdom precis som du skriver så blir det ju så även i fortsättningen, att ett vi och dom perspektiv fortsätter.
    I våras läste jag en bok av Rickard Dowden om Afrika, som bl.a. handlar om 17 enskilda afrikanska stater. Där framhölls att afrikanerna själva varken vill bli avbildade som fattiga eller exotiska och det skulle inte vi själva heller vilja.

  4. Samtidigt som Afrika är den kontinent där många länder är så hårt drabbade av svält och undernäring, så det behöver verkligen berättas om och om igen. Det är ett dilemma. Men jag tycker inte att det är en dum idé att sätta kamerorna i afrikanska fotografers händer för en västerländsk biståndsorganisations kampanj.
    Tack för din bloggkommentar Robert: Återigen –  Läkare utan gränsers arbete är ovärderligt och jag har dessutom sett Starved for Attention på nätet där budskapet kom fram mycket bättre.

  5. anna ljungberg says:

    Det är ännu svårt för mig att hitta i en blog/länkar mm.. Jag har letat efter häxlänken igen men inte hittat Men eftersom detta handlar om Vår bild av Afrika skriver jag här Till slut har jag förstått idén med en blog. Förutom dina egna foton visar du andra foton och ger nya infallsvinklar och möjligheter(READ MORE). Så jag har nu bläddrat i några länkar, Kopparna i diskstället va också fina. Att jag tyckte häxilägget var så intressant, beror nog på att jag som medlem i kvinnojuren läst någon bok av professor Eva Lundgren, Uppsala men ursprungligen från Norge, som också skrivit om satanism, som lär finnas i alla fall i Norge. Nu har jag alltså börjat kunnat använda din blog på ett djupare sätt och jag tycker verkligen den berikar inte minst för att man förstår mer av sitt eget samhälle.
    Mamma

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s