En pionjär inom fotojournalistiken

“Jag dokumenterar aldrig, jag uttrycker mig alltid med mina bilder. Det är den stora skillnaden mellan mig och andra (…). Jag uttrycker vad jag känner i en given stund. Inte vad jag ser, utan vad jag känner.”

Så står det i en av utställningssalarna på Martin-Gropius-Bau i Berlin. Orden är André Kertész, en av de fotografer som anses ha varit en pionjär inom fotojournalistiken. Han är i dag känd för sina banbrytande bidrag inom komposition och fotoreportage. Trots att hans status på området nu är etablerad var en stor del av hans fotografiska liv en kamp för att bli erkänd.

Jag såg den stora retrospektiva utställningen i Berlin i förra veckan. Från de första pyttesmå bilderna (original) i hemlandet Ungern till de sällan visade polaroiderna han tog tiden efter hans hustru Elizabeths död. Hans karriär var lång och varierad med många olika stilar och ämnen men samma teman återkom om och om igen, skuggor och förvrängningar, som till exempel i bilden på hans simmande bror 1917 eller i nakenbilderna med två modeller i speglar, och förstås av New Yorks tak och skorstenar. Många gånger både suggestivt och poetiskt. Men det kanske mest slående med utställningen på Martin-Gropius-Bau är att många av hans tidiga bilder visar samma slags mognad som de sena bilderna. Kanske är det som Geoff Dyer skriver i “The Ongoing Moment” att när Kertész var ung och levnadsglad fanns melankolin redan där, att delar av honom såg saker ur ett äldre, mer sorgset perspektiv.

André Kertész bilder är heller inte lika omedelbara som till exempel Henri Cartier-Bressons, man måste stanna upp och fundera en stund. Fotona sätter igång fantasin, de ställer frågor och de är många gånger krävande. Där ligger hans storhet som fotograf. Det som gjorde honom till journalist sägs bäst med hans egna ord “Jag är alltid en nybörjare som upptäcker världen om och om igen.”

André Kertész föddes 1894. Hans familj hoppades att han skulle bli börsmäklare, men han emigrerade till Paris 1925 liksom flera andra ungrare som senare skulle bli framgångsrika fotografer och konstnärer. Kertész var en av de tre fotografer som kontrakterades för det nystartade magasinet VU. Under sina åtta år med magasinet gjorde han över trettio bildreportage. Ett av de mest populära handlade om trappistmunkarna från Soligny, tack vare Kertész förmåga att förmedla atmosfären bland dem.
Den här delen av utställningen är intressant även ur ett tidningshistoriskt perspektiv. Den visar de tidiga bildreportagen i tidningarna och den lekfullhet och experimentlusta som präglar tidiga fotoreportage, även layoutmässigt.

André och Elizabeth Kertész flyttade till New York 1936. På grund av växande sociala och politiska spänningar i Europa blev tidningarna mer intresserade av reportage om politiska ämnen. Men det intresserade inte Kertész. Han hade ett kontrakt med bildbyrån Keynote i USA som inte förnyades efter det första året. Han hade problem med att lära sig ytterligare ett nytt språk, hans vänner var kvar i Paris och det var svårt att fotografera människor på gatan. Han fick uppdrag för tidningar, men han blev aldrig inkluderad i deras specialutgåvor om fotografi. Magasintet Life ville inte ha hans bildreportage eftersom de “berättade för mycket” och ingen förstod hans förvrängda bilder. Kertész kände att hans begåvning användes fel och underskattades och han blev deprimerad, vilket många av bilderna han tog vid den här tiden speglar.

Först på 1960-talet kom hans internationella genombrott, med utställningar och utmärkelser i flera länder. Då hade han brutit kontrakten med tidningarna och börjat fotografera det han själv ville istället. Trots det kände han aldrig att han fått den uppmärksamhet han förtjänade.
André Kertész dog 1985 och efterlämnade 100000 negativ.

Fotnot: För er som har vägarna förbi Berlin pågår utställningen till den 11 september.

Advertisements

About lottaljungberg

Jag är journalist sedan många år, för några år sedan började jag plugga fotografi och flyttade därefter till London för två år sedan för att plugga en MA i fotojournalistik. Efter London, åkte jag en sväng till Västafrika men nu är jag tillbaka i Stockholm. Här kan du läsa om fotojournalistik och dokumentärfoto, ibland skriver jag även om konstfotografi eller journalistik om jag tycker att det är intressant. Jag mixar med egna bilder, för från början var det här en arbetsblogg, och jag har inte riktigt tid att ha två bloggar. För uppdrag eller printar mejla mig på: ljungberg62@yahoo.se. Jag går normalt efter BLF:s taxa.
This entry was posted in photography and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s